Som Kristdemokratisk politiker skäms jag över den Moderatledda Alliansregeringens Socialpolitik

Högre a-kasseavgifter skulle minska arbetslösheten. Resultatet blev en ökad arbetslöshet. Sänkta skatter skulle skapa fler jobb. Resultatet blev ökade klyftor i det svenska samhället. En del kan man tillskriva finanskrisen, men inte allt. När finansministern i höstbudgeten föreslog det fjärde steget i jobbskatteavdraget för dem som jobbar, men inte för andra reagerade jag kraftigt. Skall Anders låna pengar (10 000 miljoner kronor) för att sänka skatterna för bara en del av det svenska folket. Detta samtidigt som den stora gruppen pensionärer inte alls har omfattas av jobbskatteavdraget. Deras pensioner har i flera år släpat efter gentemot andra grupper. Till detta kommer att år 2010 drabbas pensionärerna av den s.k. bromsen i pensionssystemet, vilket kan få till resultat att en vanlig pensionär får 400-500 kr lägre pension per månad.

När det gäller a-kasseavgifterna som kraftigt höjt under mandatperioden har detta lett till att många ställt sig utanför försäkringsskyddet. Risken är uppenbar att vi får ett A- och ett B-lag på arbetsmarknaden, där B-laget blir en låglönemarknad. Risken finns också att bruttolönerna inte uppräknas tillräckligt eftersom man får behålla mer efter skatt. Alliansregeringen menar att effekten av de fyra jobbskatteavdragen blir att närmare 80 000 fler personer kommer i arbete – på sikt. Då får man inte glömma att jobbskatteavdraget kostar regeringen 80 000 miljoner kronor och det varje år. Hur många skulle man inte kunna anställa för de pengarna? Prognosen för arbetslösstatistiken i slutet på 2010 ligger på ca 10-12 %. Sverige tillhör därmed de sex-sju EU-länderna där arbetslösheten ökar snabbast.

När det gäller reallöneökningen för de som arbetar så slår den ganska snett. För den som t.ex. tjänat ca 100 000/ år har får en reallönesänkning på ca 1 000 kr, den som tjänat 280 000 kr/år har fått en reallönesänkning på ca 24 460 kr och den som tjänat 461 500 kr har fått en reallönesänkning på ca 60 950 kr. Med andra ord så har dom som redan har mycket fått mer medan dom som har minst också fått minst. Den fjärdedel av befolkningen som tjänat mest har fått stora skattesänkningar, avskaffad förmögenhetsskatt och sänkt fastighetsskatt. De lägsta A-kassenivåerna finns också i höglöne-kassorna, såsom akademikernas, lärarnas och finanssektorns.

När det gäller de sjuka, arbetslösa och de som av olika skäl har svårt att arbeta har samhällets utveckling sedan 2006 inte varit direkt positiv. De har istället jagats, misstänkliggjorts och krav har ställts att dom skall ställa sig till arbetsmarknadens förfogande trots en allvarlig sjukdom, skada eller olika former av handikapp. Många vanliga svenskar tror inte att man skall klara en längre sjukskrivning rent ekonomiskt. Tilltron till trygghetssystemen i Sverige har minskat kraftigt de senaste åren. Många misstror även rättssäkerheten i Försäkringskassans hantering. Under 2010 kommer ca 50 000 långtidssjukskrivna enligt de nya reglerna om ”rehabiliteringskedja” att ha förbrukat sina sjukdagar. Då skall de anses arbetsföra och blir då hänvisade till antingen a-kassa eller socialen. Socialbidragskostnaderna slipper ju Anders Borg att betala och när det gäller a-kassekostnaderna så betalas enbart ca 33 % från statskassan, resten finansieras av medlemmar via arbetslöshetsavgiften.

Sammanfattar man det som sagt ovan får man fram en politik som inte jag räknar som Kristdemokratisk. Våra vallöften 2006 till våra väljare var att vi visserligen inte skulle hålla någon tillbaka. Vi behöver ingen likriktning eller en regeringen som säger oss vilka val vi skall göra i livet. På denna första punkt har vi Kristdemokrater och Alliansregeringen hållit vad vi lovade inför valet år 2006.

Men vi Kristdemokrater sa också att ”Ingen skulle lämnas efter.” Här har vi misslyckats. Eller skall vi göra det lite enklare för oss och säga att den Moderatledda Alliansregeringen har misslyckats. Ja, när det gäller Socialpolitiken, fördelningspolitiken finns det mycket kvar att förbättra, men frågan är om det är möjligt med en moderatledd regering. Statsministern förlorar nog hellre valet än inser hur bedräglig politik han för. Han borde ta ledigt några dagar och se den gamla klassikern Robin Hood. Kanske han kan lära sig något av detta. Om det nu går. Mycket vill har mer säger ordspråket. Personligen tror jag att väljarna måste vakna och inse att deras röst måste tillfalla politiker som vill ha en mer rättvis fördelningspolitik, en god Socialpolitik. Då måste Ni kära vänner rösta på Centern, Folkpartiet eller Kristdemokraterna. Moderaterna har redan räknat ut sig själv genom sin missriktade socialpolitik.


Thomas Östros om jobbkrisen i riksdagens frågestund !


Debatt i Agenda mellan Borg och Östros igår kväll !