Äntligen ett vårdnadsbidrag !

I flera decennier har vi kristdemokrater kämpat för att öka familjers valfrihet genom ett vårdnadsbidrag. Därför var det med en oerhörd glädje som Göran Hägglund i tisdags kunde presentera att regeringen från och med den 1 juli 2008 kommer att ge alla kommuner möjlighet att införa ett vårdnadsbidrag. Vid samma datum sjösätts dessutom det andra steget i den familjepolitiska reformen, en jämställdhetsbonus.

Ett vårdnadsbidrag ger småbarnsföräldrar möjlighet att tillbringa mer tid tillsammans med sina barn, kanske genom att stanna hemma lite längre än vad föräldraförsäkringen medger eller genom att gå ner i arbetstid när barnen är små. För oss kristdemokrater är detta en viktig ideologisk fråga som handlar om barnens bästa och tilltron till familjens förmåga att fatta rationella beslut. Barn är olika, liksom familjer är olika, och en och samma omsorgsform passar inte alla. Därför ger vi nu föräldrarna ökade möjligheter att välja vilken barnomsorg som uppfyller just deras behov.

Att föräldrarna vet bättre än vi politiker vad som är bäst för sina egna barn borde vara en självklarhet. Men så är inte fallet. Motståndarna till att ge föräldrar makt över sin egen vardag är många. Mona Sahlin tycker att ett vårdnadsbidrag är omodernt och bakåtsträvande. Peter Eriksson menar att vi vill återinföra hemmafrun. Att vänsterpartister anser att det är ett dåligt förslag förvånar väl knappast någon. Vi kristdemokrater vurmar inte för något hemmafruideal. Men vi tycker att det är hög tid att överge förmyndarpolitiken och istället flytta beslutsmakten från oss politiker till föräldrarna. För att få fler föräldrar att dela föräldraförsäkringen mer jämlikt inför regeringen också en jämställdhetsbonus. Såväl barn som föräldrar gynnas av ett jämnare uttag, barnen får mer tid tillsammans med både pappa och mamma och föräldrarna kan dela på ansvaret för hem och barn. Det kommer förhoppningsvis också att motverka omotiverade löneskillnader och stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden.