1,5 miljoner svenskar utanför arbetsmarknaden

Att så många svenska är utan arbete på arbetsmarknaden är en personlig tragedi och ett resursslöseri utan like. Vad har då orsakat denna situation kan man fråga? Naturligtvis är svaret på detta komplicerat, men en starkt bidragande orsak har varit den ideologiska politik som socialdemokraterna har fört i årtionden.

Det är alldeles för kostsamt att anställa människor idag. Sverige har lyckats med konststycket att skapa ett låglöneland för den anställde men ett högkostnadsland för arbetgivaren. Om man t.ex. anställer och vill testa en ungdom kanske man inte som företagare vill betala mer än ca 10.000 kr/ mån. Problemet är att den verkliga kostnaden blir ca. 30.000 kr/ mån. När kommunalskatten och de sociala avgifterna är betalda, när semesterersättning, arbetsmarknadsförsäkringar och sjukförsäkringen är betald så skenar kostnaden för företagaren.

Sverige har ca 500.000 företag och det stora flertalet är småföretagare som jobbar helt själva eller bara har någon eller några anställda. Här måste det till stora förändringar. Lärlingsplatser måste skapas, där arbetsgivaren betalar rimliga löner. Regelverken måste förenklas, förminskas och underlätta för företagarna att nyanställa. Centern har blivit anklagade att vilja införa försämringar i LAS, men syftet med förslaget var att få in ungdomar på arbetsmarknaden och därmed skapa arbete. Man kan förstå fackets oro, men frågan är vad som är viktigast, att ungdomar lever på bidrag eller arbetar och gör rätt för sig? Idag måste många ungdomar bo hemma till 30-års åldern innan dom blir etablerade på arbetsmarknaden. Detta är helt oacceptabelt. Vi måste få till en islossning på arbetsmarknaden och det kan bara Alliansen lyckas med eftersom den nuvarande politiska ledningen kapitalt har misslyckats med sin arbetsmarknadspolitik.

Exempel; Socialdemokraterna tänker införa en rätt till heltids-anställning, vilket innebär att uppemot 8.600 personer i Gävleborg riskerar att bli heltidsarbetslösa. Man tänker införa en rätt till partiell tjänstledighet upp till tre år. Försämrade möjligheter att visstidsanställa, projektanställa och säsongsanställa. Ökat rehabiliteringsansvar och sjuklöneansvar och därmed ökade kostnader för företagen. Alla dessa beslut hindrar näringslivet att växa och våga anställa. Är detta klokt?