Den kristna människosynen säger Nej till aktiv dödshjälp !

En lagstiftning om aktiv dödshjälp leda till att ett antal personer skulle uppleva en yttre press att få hjälp att dö vid obotlig sjukdom. Relationen mellan patient och läkare blir väldigt osäker. Läkarens uppgift idag är att bota, lindra och trösta. Skulle läkare dessutom i vissa fall döda blir uppdraget minst sagt motsägelsefullt. När det gäller smärta går den att lindra. Läkare är väldigt eniga om att smärtlindring alltid går att ordna och i värsta fall kan man söva ner patienten genom s.k. terminal sedering.

En lag om aktiv dödshjälp innebär ett sluttande plan. Anders Milton lyfte fram att 600 personer dödas varje år i Holland genom dödshjälp, utan att de själva har bett om det. Ofta är det senildementa och svårt handikappade barn som drabbas. Kriteriet för dödshjälp är i Holland att man skall vara ”obotligt sjuk med outhärdligt lidande”. Det krävs således inte ens att man är döende. En lag om dödshjälp kommer oundvikligen att förändra synen på människans värde och tänja på gränserna.

De mänskliga känslorna går upp och ner, men det går ej att ångra sin egen dödsvilja om den verkställs genom aktiv dödshjälp. Det finns nästan ingen efterfrågan alls på dödshjälp. Georg Engel från Ersta Hospice, och med många års erfarenhet som cancerläkare, menade att han inte såg någon efterfrågan av dödshjälp. Tvärtom ser han en lust att leva bland dem som lever i livets slutskede. När vi är medvetna om att livet går mot sitt slut blir varje dag så mycket mer värdefull. Låt oss inte göra aktiv dödshjälp till ett alternativ, utan låt oss istället lyfta fram den palliativa vården och erbjuda människor livshjälp.