Alliansen och Kristdemokraterna går starkt framåt igen

Trots lite olika uppfattningar i energi-, familje-, miljöpolitiken och fastighetsskatten får man inte överdriva den sista tidens turbulens i ”Alliansen”. Helt klar är att de borgerliga går till val just på sin enighet som är deras tyngsta argument. Den enigheten saknas i den ”rödgröna röran” som Carl Bildt sa redan på sin tid. Miljöpartiet har t.ex. tvingats till en rad kompromisser mot sin egen politik av socialdemokraterna som blivit alltmer maktfullkomliga av sitt långa regeringsinnehav. Sverige behöver en ny regering. Därför är det glädjande att Alliansen i den senaste Temo-mätningen får 50,6 % mot regeringsblockets 46,2. Den enda statistiskt säkerställda förändringen står Kristdemokraterna för. KD ökar från 5,1 i februari till 6,4 % i mars. Marssiffran är den bästa sedan 2003 då Alf Svensson lämnade partieledarrollen och Göran Hägglund tog över stafettpinnen. Detta visar också att Göran Hägglund vuxit allt starkare in i sin roll som ledare.

Med tanke på den senaste tidens händelser kring socialdemokraterna och nu senast KU-prickningen av Göran Persson kan man inte längre hävda att det bara är socialdemokraterna som har kraft och förmåga att regera Sverige. Det förmågan har Alliansen i allra högsta grad. Visst finns det problem som t.ex. Perssons uppgörelse med Maud Olofsson om kärnkraftens avveckling, frågan om buggning i förhållande till folkpartiet, vårdnadsbidraget gentemot kristdemokraterna, arbetsrätten gentemot centern och moderaterna, men dessa frågor kommer att diskuteras ingående och ett samförstånd kommer till stånd, det är jag övertygad om. Alliansen består visserligen av fyra olika partier, men det betyder inte att man inte kan uppnå en gemensam hållning för landets bästa