Det är bara att konstatera att Kristdemokratiska partiet som jag själv både tjänar och är medlem i har liberaliserat sin människosyn. Att kvinnan bestämmer själv över sin kropp låter modernt, men det ofödda barnet är också en individ – en person som man måste ta hänsyn till. KD:s medicin-etiska handlingsprogram tycker jag själv klart deklarerar just detta. Det jag skriver nedan är inget angrepp på partiet. Jag vill givetvis hålla ihop det parti som jag tjänar, men det måste vara högt i taket. Vi måste våga tala även om känsliga saker även i det offentliga rummet.
När Danmarks förre KD-ledare, Jann Sjursen nu lämnar partiet så poängterar han just detta att Kristdemokraterna för fram en förändrad människosyn, där man inte längre utgår från det ofödda barnets situation utan enbart från kvinnans perspektiv. Detta får etiska konsekvenser även i dödshjälpfrågan säger Sjursen i Världen idag den 13 juli 2007.
På Kristdemokraternas riksting hade en rad motioner inlämnats i abortfrågan. Samtliga av dessa avslogs. Motionärerna fick även höra att dom inte såg till partiets bästa, vilket förvånar mig oerhört. Givetvis skall ett parti behandla sina motionärer med största respekt och på ett seriöst sätt behandla själva sakfrågan. Det är rimligt att sänka den övre abortgränsen till EU – nivå, dvs. till 12:e veckan. Just detta hade jag själv motionerat om till KD:s riksting. Varför skall Sverige utmärka sig i EU med Europas mest liberala abortlag? Tidigt i debatten fick EU skulden i abortfrågan, sedan nedsvärtades de som ville bevara de värdekonservativa grundvärderingarna – i detta fall ”livets okränkbarhet” och på rikstinget såg motionärerna som sagt inte till partiets bästa. Det bästa hade nog varit om Göran Hägglund hade kastat den socialdemokratiska utredningen i papperskorgen, där den hörde hemma så hade vi kunnat undvika den smärtsamma situation som vi nu befinner oss i. Många av KD:s kärnväljare är både chockade och ledsna över den uppkomna situationen.
Alf Svensson skrev i boken "I Tiden - från motvind till uppvindar", Samhällsgemenskaps förlag tryckt 1984 följande:
"Jag har personligen aldrig gillat att behöva gå ut och plädera för "nej till fri abort". Det är nämnligen, anser jag, orimligt, att den som säger ja till livet, skall bli behäftad med negationer. Det är inte KDS som går ut och förbjuder och ropar nej! Det är representanter för riksdagspartierna och deras väljare, som genom sin aktivitet eller passivitet tillsammans med kulturradikala frontgrupper går ut och förbjuder, går ut och ropar nej. De förbjuder det ofödda barnet att behålla den mest elementära rättan, rätten till liv. Det är inte KDS som ska stå för negation och förbudskyltar! Det kan aldrig i egentlig mening vara annat än semantiska kullerbyttor och saltomortaler att kalla det "frihet" att släcka liv och beteckna den inställningen för "reaktionär", som ställer upp för det svagaste, det ofödda barnet. Det är naturligtvis de som inte ställer upp för livet, som håller sig men en frihetskränkande attityd, om nu sådana omdömen ska utdelas", (sid 17).
Här ser vi tydligt hur synen på livets okränkbarhet har ändrats över tiden.Det måste finnas något parti i Sverige som vågar stå upp för att livet är okränkbart. Vid 21- 25 dagar efter befruktning börjar hjärtat att slå; efter 40 dagar kan hjärnvågor mätas och vid tionde graviditetsveckan finns alla organ på plats.
2006 gjordes 36 045 aborter, 7352 av dem var tonårsaborter. Var fjärde graviditet slutar i abort, bland tonåringar är motsvarande siffra 4 av 5. I inget annat land i EU väljer tonåringar abort så ofta som i Sverige. Inte heller har något annat europeiskt land fri abort till och med vecka 18. Hösten 2007 verkar regeringens förslag om utländska kvinnors aborter i Sverige bli föremål för omröstning i Sveriges riksdag. Då kan Sverige bli Europas ledande abortland och som enda land möjliggöra aborter utan prövning för utländska kvinnor mellan graviditetsvecka 12 och 18.
När en Kristdemokratisk minister står bakom en sådan utveckling är det inte roligt. Vi får hoppas att alla abortförebyggande åtgärder skall minska de totala antalet aborter i Sverige, men samtidigt kan utländska kvinnors aborter i Sverige mellan graviditetsvecka 12 – 18 öka dessa dramatiskt om det vill sig illa. Frågan är om det är rimligt att om detta sker bara tala om att man minskar antalet illegala aborter om samtidigt det totala antalet aborter ökar kraftigt. Vi Kristdemokrater måste återerövra vår syn på livets okränkbarhet, vi måste få ned antalet tonårsaborter och även det totala antalet aborter.
Det ofödda barnet är en individ, en person som vi med största respekt måste ta hänsyn till. En sänkning till 12 graviditetsveckan bör övervägas. En sådan åtgärd skulle med all sannolikhet minska antalet aborter. Den förra regeringen har totalt misslyckats vad gäller aborterna. Vi ser nu fram emot Göran Hägglunds verkningsulla handlingsprogram för att minska antalet aborter i Sverige - särskilt bland tonåringarna, där antalet har ökat med 50 % de senaste 10 åren och därmed ligger vi i stort sett sämst till i EU. Det är nu mycket viktigt att prioritera denna folhälsofråga i våra kommuner och landsting.
