Det svenska partiet Kristen Demokratisk Samling (KDS) bildades 1964. Partiets förste partiledare var Birger Ekstedt. Efter Ekstedts död blev Alf Svensson partiordförande 1973, en post han hade fram till 2004 då Göran Hägglund valdes till ny partiordförande. År 1996 bytte partiet namn till Kristdemokraterna (kd).
Partiets valsiffror var relativt blygsamma under en lång rad av val. De pendlade mellan 1,4 procent och 1,9 procent under åren 1964-1982.
Vid valet 1991 fick partiet ett genombrott med 7,1 %. 26 riksdagsledamöter blev valda och partiet fick också regeringsansvar tillsammans med centerpartiet, folkpartiet och moderaterna. Kristdemokraterna besatte tre ministerposter i regeringen, partiledaren Alf Svensson blev biståndsminister och vice utrikesminister, Inger Davidson blev civilminister och Mats Odell kommunikationsminister.
I valet 1998 fick partiet 11,8 % av rösterna och 42 kristdemokratiska ledamöter i riksdagen.
I valet 2002, fick Kristdemokraterna 9,1 % av rösterna och 33 ledamöter i riksdagen.
I det senaste riksdagsvalet 2006 fick Kristdemokraterna 6,6% av rösterna och 24 ledamöter i riksdagen. Valet gav även Sverige en ny regering som Kristdemokraterna är en del av.
Göran Hägglund är socialminister med ansvar för bland annat familjepolitik.
Nedan kan du se en video med Göran Hägglund kring frågan att bevara kärnfamiljen, klicka här. Maria Larsson är äldre- och folkhälsominister och
Mats Odell är kommun- och finansmarknadsminister.
Kristdemokraterna har varit fokuserad på etikens/moralens betydelse för ett gott samhälle, på familjens och skolans grundläggande betydelse, vård- och omsorgsfrågor och internationell solidaritet.Kristdemokraterna är ett värdeorienterat idéparti. Den värdeorienterade samhällsvisionen kan beskrivas på följande sätt: en verklighetstrogen och hållbar människosyn som omfattas av medborgarna skapar de bästa förutsättningarna för ett gott samhälle. Det kristdemokratiska samhällsarbetet bygger på en människosyn vars ingredienser är: insikten om ett specifikt människovärde, insikt om människans ofullkomlighet, människans grundläggande behov av små nära gemenskaper, framförallt familjen och förvaltarskapstanken.
Kristdemokraterna företräder en personalistisk människosyn. Den är vårt alternativ till individualism och kollektivism, och en människosyn som stämmer överens med verkligheten. För oss är inte den enskilde sig själv nog och oberoende av andra, men inte heller bara en anonym kugge i det stora samhällsmaskineriet. Varje människa är unik, men behöver gemenskap med andra för att utvecklas. Varje person är född in i ett sammanhang av andra personer med ett ömsesidigt beroende. Människan har såväl kroppsliga och själsliga som andliga behov. Det kristdemokratiska samhällsarbetet tar därför sin utgångspunkt i människans helhet och betonar människans behov av gemenskap.